Nu har vi haft Julkträdet på insidan i över en vecka. Och Jag och Edgar har varit jätteduktiga. Inget glitter eller julgransbollar har jagats ur den. Matte klagar fortfarande över att jag tuggar på de undre kvistarna men det får hon ta. En sak som faktiskt har varit bra med att ha ett träd på insidan är att det ger en nya platser att gömma sig på. Att ligga under granen och spionera på Husse och Matte har blivit som en ny hobby för mej. Och dessutom har granen en jättestor vattenkopp som den står i så jag behöver inte gå till köket för att dricka. Oj, det blev visst två bra saker.
En negativ sak med detta julträd är dock att det barrar. Det barrar och barrar och barrar. Och eftersom jag ligger under granen så faller ju all barr ner på mig. (Och att jag sedan dessutom slår till några kvistar hjälper ju precis inte). Denna barr fassnar i min päls och det verkar som om den aldrig kommer att ta slut. Oberoende var jag är verkar Matte alltid hitta fler barr på mej. Det här i sig har lett till att lägenheten nu har ett jämt barrtäcke över hela golvet. Så var man än går får man ju ännu mera barr i pälsen! Husse och Matte verkar också klaga över det här, speciellt när de själva stiger på barren. Jag hoppas att de tar bort barren snart, nu när de tillfrisknat.
Och trädet får också gärna försvinna snart. Bara de lämnar kvar vattenkoppen.
//Arthur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar